Tre behov i fjälljakten

Ortsbor, oberoende av börd, ska ha samma rätt till jakt och fiske. Jakten i Sverige är bunden till markägaren och markägaren ska därför ha så bra förutsättningar som möjligt att bestämma hur jakten ska bedrivas.

När staten är markägare måste dock en förutsättning till vägas in, nämligen att staten ska verka för medborgarnas bästa. Då staten äger mark, och jakten ska upplåtas på den, ska självklart svenskar ska vara de som i första hand får bedriva jakt, och om jakten upplåts till andra ska det ske på ett sätt som inte är onödigt betungande för lokala naturbrukare. Självklart ska ortsbor ska prioriteras oberoende av börd eller bakgrund.

Stärk markägarens ställning i fjällområdet.
Den svenska fjällvärlden är vacker och ömtålig och behöver förvaltas med extra omsorg. De markägare som har fjäll- eller fjällnära fastigheter ska dock inte begränsas från möjligheten att på olika sätt nyttja fastigheterna kommersiellt. Vid sidan av skogsbruk är jakt- och fiskerätten två av de viktigaste inkomstkällorna för fjällnära fastigheter. Markägarens ställning ska vara stark så att markägaren kan nyttja de möjligheter till intäkter som finns.

Gröna näringar ska utvecklas ur lokalt perspektiv.
De näringar som finns i fjällvärlden ska komma lokalboende till nytta i första hand. Jakt- och fiskeupplevelser i fjällvärlden förenas ofta med andra näringar som hotell- och restaurangupplevelser vilket leder till nytta för ortsbor. För att jakt och fiske i fjällvärlden ska bedrivas hållbart krävs en acceptans hos ortsbor och den uppnås främst genom att nyttan av upplåtelserna är tydlig och gynnar ortsborna.