Vildsvinsinfo - Jägarnas Riksförbund

Vildsvinsinfo

Allt om Sveriges vildssvin

 

Om vildsvin
Vildsvinen har ökat lavinartat sedan 1980-talet till många jägares förtjusning men också till många jordbrukares skräck. Djuret orsakar kontroverser och ställer till med en hel del problem där de rotar sig.

 Vildsvinen är allätare och har normalt inga problem att hitta mat i de delar av Sverige där de än så länge finns. Vildsvinen är mycket anpassningsbara och finns i såväl jordbruksmark som täta skogsmarker från södra Sverige upp till Dalälven. Förutom tätningar för att söka skydd är vildsvinen förtjusta i vatten och det är inte ovanligt att man hittar dem i anknytning till blöta partier eller vassar.

 

Vildsvinsförvaltning
Vildsvinet ställer krav på både jägarna och markägarna om de ska kunna existera i en jaktbar stam som inte orsakar för mycket skador. Det viktigaste är att konstatera att en bra vildsvinsförvaltning bygger på samarbete. Om jägare och markägare kan enas om ett system för att hjälpa varandra finns goda chanser att jägarna får trevlig jakt och markägarna slipper de värsta skadorna.

 

Skadeförebyggande åtgärder

 I områden där vildsvin förekommer, kommer det alltid att finnas skador på jordbruket. Dessa kan och ska dock minskas så långt det är möjligt. Att jaga på fält med odlade grödor och vall är den enskilt viktigaste åtgärden för att minska skadornas omfattning. Här krävs ett nära samarbete mellan jägarna och lantbrukarna för att fortast möjligt upptäcka skador och öka jakttrycket på känsliga fält. Ofta är det lantbrukaren som först upptäcker nyuppkomna skador, en bra dialog med jägarna och markägare är A och O för att minimera påverkan för lantbruket.

 

 Att använda sig av avledande utfodring för att hålla vildsvinen borta från grödorna är inte helt okontroversiellt. Om sådan utfodring används riskerar den att istället bli populationsdrivande och måste mötas med en högre avskjutning. Att under vegetationsperioden jaga på åtel kan vara rent kontraproduktivt ur skadesynpunkt. Då vildsvinen istället för att befinna sig på åtlar söker sin föda på andra ställen vilket då ofta blir fält med odlad gröda.

 

Förvaltning i samverkan

Då vildsvinen potentiellt kan ha stor påverkan på lantbruket, är det av vikt att förvaltningen diskuteras mellan jägare och markägare. Hur förvaltningen genomförs, utgår i all väsentlighet från de mål man har satt upp för sin förvaltning. Är målet att bygga upp en större stam bör eventuell avskjutning i huvudsak riktas mot årsungar. Är målet däremot att minska stammen bör man även inkludera vuxna hondjur i sin avskjutning. Naturligtvis förbehållet att hondjuren inte får vara förande då de är fredade enligt lag.

 

AFRIKANSK SVINPEST

Afrikansk svinpest är en virussjukdom som sprids bland vildsvin och tamgris. Den upptäcktes först i Afrika söder om Sahara och finns sedan något decennium i Europa.

Viruset slår i princip ut hela vildsvinspopulationer och sprider sig långsamt. Men oförsiktighet har gjort att den med människans hjälp har tagit stora språng. Finns idag i hela baltikum, Polen och Tyskland. Under slutet av 2021 upptäcktes det ett utbrott i Rsotock nära danska gränsen.

Med stora insatser som bland annat inkluderar nedstängning av stora områden kan man få bukt med sjukdomen. Både Tjeckien och Belgien har blivit av med sin Afrikanska svinpest och EU kommissionen har friskförklarat efter att ha haft utbrott.
Det pågår ett stort arbete kring information för att undvika smittspridning till Sverige. Skulle vi få in viruset i landet kommer det innebära stora inskränkningar för många människor, däribland jägare. I det drabbade området kommer vi inte få jaga med hund alls.

SVA - Afrikansk svinpest (ASF)
https://www.sva.se/amnesomraden/djursjukdomar-a-o/afrikansk-svinpest/

Råd från SVA
https://www.sva.se/amnesomraden/smittlage/overvakning-av-afrikansk-svinpest-asf/smittskyddsrekommendationer-for-att-forhindra-afrikansk-svinpest/

Jordbruksverket – Afrikansk svinpest (ASF)
https://jordbruksverket.se/djur/djurskydd-smittskydd-djurhalsa-och-folkhalsa/aktuellt-lage-for-smittsamma-djursjukdomar/afrikansk-svinpest

Affisch Afrikansk svinpest
https://webbutiken.jordbruksverket.se/sv/artiklar/ovr449.html

 

 

Kötthantering och trikiner
Vildsvinen skiljer sig från övrigt svenskt klövvilt på flera områden. Det ena är djurets sätt att söka födasom gör att det lätt bildas lera på pälsen. När leran blandas med avföring skapas en grogrund för bakterier. Vildsvinskött ska därför hanteras med mer försiktighet än annat kött för att undvika smittspridning. Merparten av bakterierna ger inte några svåra besvär, men en extra tanke på hygienen i skog och kök skadar inte.

 

Trikiner hos vildsvin
Vildsvin, tillsammans med björn, är de enda vilda djur som vi äter i Sverige som kan sprida trikiner. Trikiner dör vid upphettning över 68 grader men man bör naturligtvis inte ta några risker. Allt vildsvinskött bör självklart testas.

 

 Trikintest görs vid ett ackrediterat laboratorium och det enklaste är att skicka en bit av läggköttet från frambenet. Hur provet skickas och med vilken följesedel avgörs av varje enskilt laboratorium. Risken för att sprida trikiner är också anledningen till varför vildsvinskött inte får säljas eller ges bort direkt från jägare till konsument utan det passerat en godkänd vilthanteringsanläggning. . Under fliken ”länkar” hittar ni länkar till laboratorium som utför trikintester.

 

Cesium i vildsvinskött
I och med Tjernobylkatastrofen drabbades Sverige av radioaktivt nedfall. Nedfallet var i hög uträckning koncentrerat till några få områden i Sverige. Då vildsvinen ofta söker föda genom att böka i marken ökar riskerna att de får i sig cesium.För mera information kring cesium i vildsvinskött kan man vända sig till strålskyddsmyndigheten.

 

 

VILDSVINSJAKT

Vildsvinen är lovliga året om vilket gör att de alltid riskerar att skjutas som ett ”bonusvilt” vid en jakt efter ett annat vilt. Varje år skjuts uppemot 160 000 vildsvin och den största mängden skjuts vid riktad jakt, som förekommer i huvudsak på tre sätt.

ÅTELJAKT

Vid åteljakt lockar jägaren djuren till en särskild iordninggjord plats där de skjuts. Jakten sker främst mellan skymning och gryning vilket ställer krav på bra kikarsikten eller belyst åtel. 

På en vildsvinsåtel ska det finnas ständig tillgång till en mindre mängd foder så att vildsvinen rutinmässigt besöker åteln. Någon utfodring ska det dock inte handla om – vildsvinen behöver sällan stödutfodring för att överleva. Majs, ärtor eller säd är vanligt åtelmaterial, gärna tillsammans med en timerstyrd foderspridare. Även tjära uppskattas av vildsvinen som gärna gnuggar sig i den.

Fördelen med åteljakt är att skotten huvudsakligen lossas mot stillastående vildsvin. Skytten har gott om tid på sig att avgöra vilken typ av vildsvin som besöker åteln och om det är skjutbart eller inte.


DREVJAKT

 Drevjakter kan genomföras i större eller mindre format och kombineras ofta med jakt på annat klövvilt. En förutsättning för en drevjakt är tillgången på hundar som kan vara både drivande, ställande eller stötande.
En väl genomförd drevjakt med duktiga hundar och skyttar kan ge bra resultat men eftersom störningen på vildsvinen är stor lämnar ofta vildsvinen området och återkommer inte på flera veckor. Drevjakten ställer höga krav på jägarna eftersom det ofta är kort om tid för att avgöra om det är skjutbart vildsvin som passerar. Dessutom handlar det ofta om skott mot vildsvin som rör sig vilket ökar skadeskjutningen markant.
Parollen ”Man ångrar aldrig ett skott man inte skjuter” är sällan så sann som vid drevjakt.

"SKYDDSJAKT"

Begreppet ”skyddsjakt” används ofta lite felaktigt vad gäller vildsvin. Eftersom det är jakttid på vildsvin året om och dygnet runt handlar det för det mesta inte om skyddsjakt så som ordet egentligen ska användas, utan det är en form av vanlig jakt. För det mesta menas jakt som bedrivs i eller i anslutning till skadekänslig gröda.
Mest känd är kanske smyg- och vaktjakten i mjölkmogen vete eller havre, men även jakten i vallodlingar kan vara effektiv. Syftet är att skrämma bort de vildsvin som inte skjuts och få dem att hellre välja att söka föda i skogen. Jakten bör därför även riktas in på vildsvin i flock, och de mindre djuren bör vara de som är målet.