Viltvårdsområden
Viltvårdsområden ger många jägare fina jaktmöjligheter, framför allt i norra Sverige. På grund av de arter som finns och de förhållandevis låga vilttätheterna är det enklare för jägarna om de har tillgång till stora marker där jakten kan bedrivas. På det viset föddes idén om viltvårdsområden – områden där flera markägare går samman och upplåter sina marker till varandra för att förbättra jakten. Tyvärr medföljer med lagen om viltvårdsområden en tvångsparagraf som strider mot äganderättsprinciperna i grundlagarna. Faktum är att flera markägare kan tvinga in en mindre markägare i ett viltvårdsområde, mot dennes vilja. På samma sätt kan stora markägare hindra mindre markägare från att gå ur viltvårdsområden.
Det är det tvånget som Jägarnas Riksförbund är emot. Viltvårdsområden som bygger på förtroende mellan markägarna och som fungerar på frivillig basis är ett mycket framgångsrikt koncept för jakt och viltförvaltning. Tyvärr ser vi allt för många exempel där dåligt fungerande viltvårdsområden, med styrelser som går långt utöver sina befogenheter, gör att enskilda markägare och jägare drabbas hårt. Frivillig samverkan är inte, och kommer aldrig vara, något som Jägarnas Riksförbund motarbetar utan istället alltid förespråkar.