Rovdjur

HÄR FINNER DU INFORMATION OM SVERIGES ROVDJUR

De stora rovdjuren i Sverige blir fler och fler. De återtar områden där det inte har funnits stora rovdjur på många år och återetableringen beskrivs av vissa som en succé. Där rovdjuren har återetablerats har det dock inte skett smärtfritt. Alla stora rovdjur, men framför allt vargen, orsakar stora skador och problem där de etablerar sig och rovdjuren är en stor källa till diskussion och åsikter. De stora rovdjuren är också intressanta och utmanande jaktvilt. Lodjuret med sin list och björnen med sin respektingivande framtoning lockar årligen tiotusentals jägare till jakt. Det är också det som är nyckeln för att vi över huvud taget ska kunna ha stora rovdjur i landet, att de kan nyttjas som en jaktlig resurs.

För jägarna i Sverige är de stora rovdjuren ofta ett gissel då de påverkar jakten negativt. Därför är det viktigt att jägarna ges rätt redskap för att kunna hantera situationen. Dels måste man få freda sina hundar och tamdjur mot rovdjursangrepp och dels måste man ha möjlighet att minska populationerna genom jakt. För Jägarnas Riksförbund är rovdjursfrågan alltid aktuell. Under många år har förbundet arbetat för att vi ska ha jakt på rovdjuren och att förenkla för jägarna att freda sina hundar.

 

VARG

Vargen är det djur som utan jämförelse orsakar mest problem och diskussion där den etablerar sig. Inget djur har så mycket folktro och mystik kring sig och det beror på att vargen i alla år har varit ett hot mot människan. Förr i tiden kunde ett vargangrepp på ens tamdjur leda till svält för hela byar men påverkan nu för tiden är fortfarande stor. Även om dagens människor inte riskerar att svälta är påverkan påtaglig. Jakten, och därmed många människors främsta fritidssysselsättning, omöjliggörs när älgstammen kraschar och löshundsjakten hotas.

 

 Jägarnas Riksförbund har under mycket lång tid varit kritisk till den återetablering som skett av vargen i Sverige. 2012 fattade förbundet formellt beslutet att säga Nej till frilevande varg i Sverige. Beslutet kommer ur det stora missnöje som många jägare, djurägare och landsbygdsbor känt över att ha blivit överkörda av myndigheterna. När de som drabbas av vargen inte fått komma till tals eller fått möjligheten att påverka sin situation har det inte funnits något annat alternativ än att helt säga Nej till frilevande varg i Sverige. Beslutet är på så vis det yttersta beviset på den misslyckade vargförvaltningen i Sverige.

 

SÄL

I Sverige förekommer främst tre olika sorters säl; vikare-, grå-, och knubbsäl. Generellt kan man säga att vikaresälen förekommer i norra Östersjön, gråsälen i mellersta och södra Östersjön och Knubbsälen efter sydkusten och västkusten. Däremot överlappar populationerna till stor del så olika arter kan dyka upp på olika ställen. Gråsälen är störst och en stor hane kan väga över 300 kilo, att jämföra med en knubbsäl som sällan väger över 150 kilo. Sälarna äter främst fisk, men även vissa mindre blötdjur och till och med sjöfåglar står ibland på menyn.

 

 Jakten på säl sker antingen med klass 1 eller klass 2-vapen, och det kan vara en fördel att använda en snabbexpanderande kula som inte ger några farliga rikoschetter. I vissa fall kan det gå att skjuta säl när de ligger på land, men oftast skjuts sälarna i vattnet. Oavsett om de ligger på land eller i vattnet ska skottet riktas mot hals eller huvud för att sälarna ska dö omgående och inte kunna simma i väg. En säl sjunker snabbt, så antingen krävs en dykare som kan hämta upp de fällda sälarna eller att jakten sker på sådana ställen att de kan bärgas genom en lång huggkrok eller liknande.

 

BJÖRN

Björnen har en särställning bland det svenska högviltet. Inget djur är förknippat med så mycket mystik som björnen och inget djur för med sig sådan respekt till de jägarna som är ute efter den. Björnen är en allätare och förutom kött står bland annat blåbär, myror och gräs på matsedeln. I Sverige finns björnen från Värmland, Dalarna, Uppland och norrut. Trots att det finns ett stort antal björnar i Sverige är risken liten att stöta på en i skogen. Om du ändå skulle göra det är det klokt att göra ljud ifrån sig och sakta gå bort från björnen. Under vinterhalvåret ligger björnen i ide och traditionellt påstås det vara på Tiburtiusdagen (14 april) som björnen går ur idet.

 

 Björnen är det mest populära jaktviltet av de stora rovdjuren. Jakten har pågått i begränsad omfattning i många år vilket har lett till att björnjakten har blivit en uppskattad tradition för många. Flera jägare specialiserar sig också på att jaga björn och har duktiga hundar särskilt tränade för ändamålet. För den som ska jaga björn är det självklart viktigt att tänka på att det är ett potentiellt farligt djur. Fundera noga över vilka situationer du kan hamna i och förbered dig väl. Att träna skytte är, som vid all jakt, viktigt och det är en bra idé att skjuta björnpasset innan du ger dig ut på björnjakt.

 

LODJUR

Inga av de svenska rovdjuren är så duktiga jägare som lodjuren. Stapelfödan för lodjuren är ren eller rådjur vilket också gör att den finns i hela landet. Lodjur finns i alla län i Sverige (förutom på Gotland) och utvecklingen de senaste åren har gjort att lodjuren nu blir en allt vanligare syn söderut. Även om lodjuren inte är hotade och att populationen ökar i södra Sverige är det få förunnat att få se ett vilt lodjur eftersom de är skygga och väldigt försiktiga. När lodjuren etablerar sig i ett område märks det oftast genom att rådjuren minskar och ofta helt försvinner. Lodjuren är så skickliga jägare att de snabbt kan slå ut en hel rådjurspopulation, och de rådjur som inte dödas flyttar sig till andra områden. 

 För jägarna är lodjuren bland annat en stor konkurrent om rådjuren. Många jägare har upplevt känslan av att den rådjurspopulation som man har vårdat och fått att växa slås ut blixtsnabbt när lodjuren etablerar sig. Dessutom är det många jakthundar som skadas av lodjur varje år då de ofta bjuder upp till kamp mot hundarna. Trots problemen med lodjur ser många jägare också dem som en tillgång när det kommer till jakt. Att jaga lodjur kräver duktiga hundar och jägare eftersom lodjuret är intelligent och skickligt på att lura både hundar och jägare. För många jägare är lodjursjakten en högtid som prioriteras!

 

 

JÄRV

Järven har under de senaste århundradena rört sig upp mot fjälltrakterna men på den senaste tiden har järvarna återigen börjat ta tillbaka sina gamla jaktmarker i skogslandet. Numera finns föryngringar ända ner i Värmland och järvar observeras årligen långt ut mot kusten och i skogslandet. Järvens liv är hemlighetsfullt men i takt med att populationen ökar, ökar också kunskapen. Järven tycks leva mycket av rester som lämnas av varg och lodjur men är också en mycket duktig jägare. I Sverige har järven nu uppnått gynnsam bevarandestatus och därmed kan den också jagas – något som Jägarnas Riksförbund arbetat för länge.

 

ÖRN

I Sverige finns både havs- och kungsörn och gemensamt för dem är att de under de senaste åren har ökat snabbt i antal. Havsörnen är den talrikaste och lever över hela landet och främst äter as och fisk. Havsörnen är normalt ingen duktig jägare men rapporter finns att havsörnar dödat både renkalvar, lamm och jakthundar. Om havsörnen inte är en framstående jägare är kungsörnen raka motsatsen. Det är också kungsörnen som orsakat störst problem för både ren-, får- och jakthundsägare. För Jägarnas Riksförbund är det viktigt att inte särskilja havs- och kungsörn i regelverk eftersom det är omöjligt att, vid till exempel en besiktning, bevisa vilken art som orsakat en skada. Dessutom måste § 28 i jaktförordningen uppdateras för att även omfatta örnar eftersom angrepp på tamdjur sker allt oftare.

 

 

VANLIGA FRÅGOR OCH SVAR

Här hittar du svar på de vanligaste frågorna som brukar ställas om rovdjur och rovdjursjakten.

 
Fråga: Vad innebär §28?
Svar: Jaktförordningens §28 ger djurägare rätt att skrämma bort eller skjuta rovdjur som angriper tamdjur, eller om det finns en skälig anledning att tro att ett angrepp är på väg att ske. Först måste emellertid angreppet försöka avstyras eller rovdjuret skrämmas bort – om det inte går får rovdjuret skjutas. En tumregel att förhålla sig till kan vara att skytten först bör lossa varningsskott, men det kan räcka med andra former av skrämsel också.

§28 får nyttjas både av djurens ägare men även av annan om skytten har skälig anledning att anta att djurens ägare skulle ha velat att så skulle ske.
§ 28 omfattar inte örn, vare sig kungs- eller havsörn utan enbart de 4 stora landrovdjuren (björn, varg, lodjur och järv).

Fråga: Får man jaga björn från åtel?
Svar: Åteljakt är tillåten i vissa län och då enligt beslut från länsstyrelsen. I besluten finns även begränsningar kring vilket material som får åtlas med och hur åteln ska befinna sig i förhållande till bostäder, vägar, vandringsleder osv.


Fråga: Måste jag skjuta ”björnpasset” för att få jaga björn?
Svar: Juridiskt finns det inga lagkrav som säger det, men markägare eller skogsbolag kan ställa det kravet för att jägarna ska få jaga björn. Oavsett vad lagen kräver är det klokt om den som ger sig ut för att jaga björn är väl förberedd för de situationer som kan komma och vet var skotten ska placeras på en björn för att undvika farliga eftersök.

Fråga: Vad är det som begränsar vargjakten?
Svar: Länsstyrelserna är de som beslutar hur stor vargjakten kan bli. De gör det med utgångspunkt i inventeringen som genomförs och de referensvärden som finns. Problemen med detta system är flera. Dels är inventeringarna undermåliga vilket gör att antalet vargar underskattas kraftigt. Dessutom lägger länsstyrelserna själva på ytterligare säkerhetsmarginaler som inte behövs (referensvärdet har redan en inbyggd säkerhetsmarginal) vilket ytterligare minskar möjligheten till jakt.